[et_pb_section fb_built=”1″ _builder_version=”3.17.6″][et_pb_row _builder_version=”3.16″][et_pb_column type=”4_4″ _builder_version=”3.0.47″ parallax=”off” parallax_method=”on”][et_pb_text _builder_version=”3.16″]
Nu har jag läst ut den! Boken jag började på för snart 2 månader sedan (ibland går det inte fort, men det går!)
“Brain Over Binge“, med den väldigt långa undertiteln “Why I was bulimic, why conventional therapy didn’t work, and how i recovered for good”.
Brain Over Binge. Mind Over Matter. Sinnet Över Saken.
En mycket, mycket läsvärd bok för den som överäter, även om man inte räknar sig som bulimiker.
Som utlovat så följer jag samma format för mina bokreflektioner, så här kommer dom:
En mening för att summera boken
Det är fullt möjligt att sluta hets/tröst/överäta, utan att först “lära sig hantera sina känslor”, för i grunden handlar det om en djupt etablerad vana med kraftfulla drivkrafter, inte om våra känslor och vår förmåga att hantera dom.
En kunskap, åsikt eller insikt som boken gett mig
Det är vanligt att man upplever en fantastisk frihet från mat-knas-bruk när man avstått från problematisk mat ett tag. Då är det lätt att förvänta sig att det ska vara friktionsfritt att fortsätta.
Faktum är att det fysiska beroendet blir man ofta av med ganska snabbt. Sedan finns alla de vanor vi etablerat under årens lopp kvar. Här har rent neurologiska processer i kroppen också ett finger med i spelet, och om vi är omedveten om dom, så känns det – igen – som om vi är utan kontroll. Att vi kontrolleras av något som vi inte förstår eller förmår att påverka.
Men när vi förstår hur vanan fungerar i hjärnan, då har vi möjlighet att omforma våra handlingar och vår tillvaro.
En sak jag kommer använda mig av
Förståelse för vanans verkliga plats och kraft i en livsstilsförändring som innefattar en ändring av kosten.
En sak jag kommer göra, och när
Jag har redan börjat använda konceptet för egen del och med människor jag pratar med. Det ger hopp i situationer som tidigare känts hopplösa, när man fallit tillbaka i självfördömande för man inte förstår sitt egna, till synes irationella, beteende.
Ett favorit-citat
Citatet är inte från författaren själv, utan från en annan författare, Dr. John J. Ratey, som hon i sin tur citerar:
blaming yourself for the physiological shortcomings of your brain, whatever they may be, is misdirected energy, energy better spent in changing your habits and lifestyle to live the most productive life you can.
En sak jag tar med mig från boken
Svåra situationer, svåra relationer, svåra känslor – allt det är en naturlig del av livet. Medan det förstås är bra att lära sig konstruktiva och hälsosamma sätt att hantera och förhålla sig till allt det, så är det inte en förutsättning för att man ska bli fri från mat-knas-bruk.
Faktum är att vi alla arbetar på dom sakerna hela tiden. Medan någon aspekt av det kan ha spelat en roll i formandet av hets/tröst/överätandet, så är det varken orsaken eller lösningen. Det är inte osannolikt att det förhållningssättet faktiskt förvärrar och förlänger problemet.
En rekommendation
Klart rekommenderad läsning. MEN, det finns några viktiga saker att hålla i åtanke:
För det första, författaren spenderar första hälften av boken med att återge sin historia i detalj. Detta kan vara väldigt triggande för många med liknande historia. Gäller det dig så hoppa direkt till del 2. Du missar inget av relevans, utan istället undviker du också en hel del upprepningar.
För det andra, författaren är endast expert på sin egen erfarenhet, och hon är uppenbarligen inte matberoende, utan var bulimiker utan beroende-problematik. Hon är väldigt tydlig med det, men det kan vara lätt att glömma medan man läser och omedvetet tänka att hon har hela svaret, särskilt då hon skriver mycket om hjärnfunktioner och annan forskning. Vid flera tillfällen skrev jag i marginalen vad skillnaden är för en matberoende.
Till sist, det framgår tydligt att lösningen är enkel, bara man förstår vad som egentligen är problemet. Tyvärr framstår det länge i boken som att lösningen också är lätt. Väldigt lätt till och med. Mot slutet börjar hon prata om att det här inte alls är lätt, utan kräver medvetet, hårt arbete. Eftersom det tar tid innan hon kommer till den punkten är jag rädd att många som provat ALLT tidigare kan känna sig nedslagna då det verkar så lätt för andra, medan man själv kämpar med näbbar och klor och får inte till det i alla fall.
Läs. Lita på vad du vet. Ta tillvara på det som är hjälpsamt. Släpp resten.
Igen, klart rekommenderad läsning, med vissa förbehåll (se ovan).
Här kan du få tag på boken. Endast på engelska tyvärr. Hade gärna stoppat denna i handen på många!
Adlibris
Bokus
Amazon
[/et_pb_text][et_pb_comments show_count=”off” _builder_version=”3.16″][/et_pb_comments][/et_pb_column][/et_pb_row][/et_pb_section]
