fbpx

När man förespråkar att utesluta något från kosten, som socker till exempel, så får man ofta höra från andra att det inte funkar.

Argumentet är att det inte är hälsosamt att “förbjuda” vissa livsmedel, för det kommer onekligen att ge bakslag som heter duga.

Det ligger tre antaganden i det argumentet. Det första är att man förbjuder något. Det andra är att om man utesluter något så förnekar man sig sina basbehov. Det tredje antagandet är att alla har en normal-känslig hjärna som inte aktiveras av högst tilltalande mat (tänk vilken kombination av socker-fett-salt som helst).

Funkar det för dig att “tränga ut” onyttig mat med nyttig, så säger jag bara “Så härligt för dig! Walk in peace.”

För oss andra så är det värt att utforska frågan lite närmare. Och särskilt att ifrågasätta antagandena ovan – Pratar vi om ett förbud, eller ett frivilligt val till förmån för vårt välmående? Innebär det onekligen att jag inte tillgodoser mina basbehov om jag utesluter socker? Och kan det hända att min super-effektiva, överlevnads-fokuserade hjärna är en av dom som aktiveras av högst tilltalande mat (och därför inte borde lyssna så mycket på “normisar”)?

Hmm… ja, mer om saken kan du se och lyssna på här, där jag berättar mina tankar om saken:

Har du testat att utesluta något från din kost? Eller kanske att tränga ut något onyttigt bara genom att öka på det nyttiga? Hur gick det? Kommentera nedan!